Jag önskar jag kunde blunda ögonen och öppna och så är jag hemma bland mina älsklingar..se dom springa runt omkring mig,in ut från deras rum,från tv:n till köket! deras underbara skratt..jag skiter i hela världens framgång för en vardag med mina barn! har vägt och kastat runt en massa med tanken...men i slutändan är mitt mål att ge mina barn ett tryggt,kärleksfullt liv..och det får dom först och främst med en stabil uppväxt,allt annat får komma i efterhand....

Usshh mår inge vidare alltså! vill bara hem känner jag..!orkar inte med något. Jag säger mig trivas i storstäder men fan vad mkt svårare allt är här..inget är sig likt..och det får mig att tänka på en klok persons ord till mig om att glädje är ingen plats utan ett tillstånd man befinner sig i vart man än är. Och att flytta omkring för att finna den är ju helt sjukt! Min glädje är med mina barn först och främst! Det är grunden till min glädje..allt annat bygger bara på...

Så hur jag ska göra? vet jag verkligen inte...vill ha min Adam med mig!Och som det ser ut nu så ska det krångla...blir detta inte av så kommer det bli en annan lösning...vågar inte säga för mkt jag är så vilsen :(

Har ordnat så jag kan byta lite pass så jag stannar lite längre med mina små liv hemma..vill hem nuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuu!!!