Det är verkligen illa när man efter många förelskelser och sk kärlekar man gett sig in i ångrar verkligen varje minut man slängt på det, varje liten energidroppe man lagt på det..Det är illa att i vuxen ålder vakna mer och mer för att man egentligen aldrig riktigt känt, aldrig riktigt sett, aldrig riktigt vetat, aldrig gjort rätt.. att man med många val blockerat sin egen riktiga lycka... Om tiden gick tillbaka några år..om tiden bara kunde ge mig det, då hade jag väntat på denna underbara känsla..denna djupa oförklariga närhet jag inte kan placera...Men å andra sidan hade jag nog aldrig träffat dig..eller varit Mig..

Nu vid 26 års-åldern har jag upptäckt kärlek.. kan inte se annat..inte känna annat..hur mycket bättre det än är..hur fel det än är..vill jag bara försvinna in i din famn..Den doften som är min trygghet..Ingen ser det jag ser..ingen förstår hur det är att alltid se din skugga där i mörkret varje gång jag blundar...det är ett djup jag trodde jag skulle kunna förklara..men jag kommer inte ens i närheten av början.. Du är alltid där men det är mörkt..kan bara se skymten av din blick och den lever jag på..Behöver egentligen inget annat än att ha denna känsla inom mig..allt annat behöver jag inte, men där ska du även förbli för jag älskar nog mig själv lika mycket.